Dag 12

lördag 10 juni.  Ilmenau (Türingen) – Bamberg (Bayern), 120 km

Värsta backarna mötte mig utanför frukostrummet i Ilmenau. Kilometer efter kilometer med 12-procentiga stigningar in i mörka skogar på serpentinvägar, uppåt, uppåt. Belöningen kom på toppen. Här var livet Sound of Music. Med Julie Andrews på pakethållaren slingrade vi oss ner på wonderschöne, perfekta och lagom sluttande vägar. Ner mot slätterna, in i Bayern.

Passerade den gamla gränsstationen vid Eisfeldt, nu omgjord till bensinmack och Imbiss. Det tidigare gränstornet var nu museum där man visade hur DDR ansåg hur man bäst skyddade sin befolkning mot oss i väst.

Hade en ormvråk hovrande ovanför mig under vad som kändes lång tid. Skuggan av den låg framför mitt framhjul och ett tag trodde jag den skulle ta min hjälm som jag bundit fast där bak (!) Använder du inte hjälm??

En sak som slår en när man passerar alla dessa byar, dorfs och småstäder är hur genuina de verkar. Liksom rakt ner i medeltiden. Korsvirkeshus och muralmålningar om vartannat. Gasthaus:er, Rathau:ser och Kirscher. Som om de alltid stått där. Men jag vet ju att många av de ställen jag passerar var helt i ruiner bara 70 år sedan. Nu är allt återställt till hur det en gång såg ut. Får en att fundera hur det ser ut där hemma. Vi har ju inte haft något krig på typ 250 år Förutom Visby ser de flesta småstäder ut att ha råkat betydligt värre ut än de sönderbombade byarna här.

 

 

Efter diverse letande och fullbokade pensioner hittade jag Pension Karin. Här hjälper mig ägaren upp med packningen till våning tre, och bjuder sen ner mig på en öl i sin egen Biergarden. Där sitter alla gästerna och också hela hans släkt runt den bar han byggt. Billig öl men ingen mat. Tar mig till krogen vid kyrkan och får mig en pizza. Försmak av Italien.