Dag 15

Tisdag 13 juni. Pfaffenhofen – Rosenberg, 145 km

Stanna några dagar i München baby, sa hon. Gå på museum, träffa folk, Biergartens, läs en bok. Ja ja. Men hur går det då med kilometrarna? Och München, visst, kanske den finaste staden i Europa Vänliga rika människor överallt. Bästa ölen, skönaste ställerna, men ändå. Har varit där sen Inter Rail-dagarna på 70-talet, Bader Mainhof och olympiader. Sett Englische Garten i morgondis och smugit ut lerkrus från Hofbräuhaus. Vaknat upp i oväntade gasthaus och missat många tåg.

Det är inte bara Humle som odlas här. Folket måste ju ha bröd förstås.

 

Fortsätter alltså. Rosenheim är inte så lång bort, men också åt rätt håll om man vill undvika de värsta bergen, på väg in i Österrike.

Får hålla på en sund att hitta boende i dag som många andra dagar. Krånglar mig fram till ett gasthaus i utkanten av stan bara för att upptäcka att det är stängt. En dam i kanariegul slängkappa och rullator vinglar fram och ler med hela sig. Pratar med mig som om jag förstod. Hon gillar att jag kommer från Sverige och dissar folket som stängt hotellet för några månader sen. Å vilken vacker zigenarmusik de hade i parken. Å vilken vacker drottning ni har. Dagens tyskar har för mycket pengar, säger hon, de vill inte hålla på med Zimmer Frei och annat för småslantar. Är beredd att hålla med tanten för några Zimmer Frei-skyltar har jag inte sett sedan östtyskland. För dålig avans kan man förstå.

Efter några kilometer till på BMW/Audi/Merceders-fyllda lokalgator hittar jag mitt ställe. Innehavaren, i vit serveringsrock, guldknappar och revärer checkar in, häller upp öl, visar vägen, tar hand om cykeln, lagar mat och förmodar jag, fixar frukosten i morgon bitti.