Dag 17

Dag 17

Torsdag 15 juni. Innsbruck – Grossensaß, 56 km


Den barmhärtige samariten. Han stod plötsligt bara där i vägbanan med en cementsäck på axeln, en liten pojke vid sidan och en frågande blick. Har du bokat? Nej sa jag, finns det? Javisst sa han. Kör in cykeln i garaget bara.

Visserligen pratar han tyska, man gör ju det så här långt norrut i Italien, men aldrig har det gått så lätt att få boende tidigare. Av någon anledning ville han ha mitt pass, det har inte någon annan tidigare velat ha. Tror han gillade bättre tiden innan EU och schengen. Då var den här byn Grossensaß full av tulltjänstemän och gränspoliser. Härliga tider.

Dagen startade i ”botten” av alperna och jag cyklade uppåt och förbi skidhopptornet från OS tävlingarna 1964. Det var då. Den gången fanns bara den här vägen uppför. Nu går biltrafiken på motorvägen bredvid och ovanför på autobahn. Europabrücke spänner sina muskler över en djup dal där jag och allt MC-folk kör. Det känns som inte så länge sedan jag och Dick jonnade uppför den här vägen för 8 år sedan. Lite har förbättrats tror jag. Asfalten lite jämnare, vädret lite bättre och så har jag ju hjälp av min fuskmotor mellan benen. Uppe i Brenner tar jag en öl för att fira det hela men stannar inte länge. Det är en galen handelsplats och tyskar i horder är här för att handla billigt. Vin, mat, kläder, vandringsstavar, allt som de tror de behöver. En tysk pappa med två ungar såg mig dricka min öl och ville veta om den var god. I så fall skulle han köpa en back. Jag gick i god för det. Peroni, ett säkert kort.

 

Jag stannade inte länge utan rullade fort nerför de branta backarna ner genom Dolomiterna. Fast inte så långt. Den där bestämda samariten hejdade mig efter bara någon mil.

By | 2017-06-15T19:10:20+00:00 juni 15th, 2017|Bang ute och cyklar|Kommentarer inaktiverade för Dag 17

About the Author: